Helénes släktträd

Överfall och mordförsök nyårsafton 1699

Anna Christina von Sandersleben

Född 1677-11-27 i Redeby, Asby, död 1752-07-04 i Olofsboda, Horn

(Helénes farfars mormors morfar mormor)

Anna Christina var dotter till ryttmästare Christian von Sandersleben (? - 1683) och Catharina Ulf (1649-1715).

Anna Christina ärvde säteriet Redeby i Asby efter sin mor, men sålde det till häradshövding Johan Svanhals och

hans hustru Märta på ett villkor att hon och en dräng på livstid skulle få arrendera gården. Hon gifte sig senare med

sin dräng, Israel Israelsson, och de fick en dotter, Catharina Israelsdotter.

Nyårsafton 1699 blev Catharina Ulf och hennes dotter Anna Christina utsatta för ett överfall och mordförsök av Soldaten

Nils Bengtsson Dam som hade tjänst på Redeby. Catharina och Anna Christina klarade sig helskinnade ur den dramatiska

nyårsnatten, drängen däremot blev dömd till döden.

Om denna händelse kan man läsa i ett domboksmål från år 1700.

(Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län EVIIAAAF:91 bild 1740-1810)

Samma dag framhades för rätten av länsman Lars Persson en förlovad soldat under Hr Kapten Leijonsteens kompani Nils Bengtsson Dam benämnd i torpet Bränna på Snararpa ägor i Asby socken, ungefär av 30 år och gift, vilken förledit år tagit dränge städja av ryttmästerskan på Redeby i bemälte socken, välborda fru Catharina Ullff, varpå han också nästleden Michaelis tid, sig hos frun inställt uti tjänsten, och där varit till d. 31 december som var söndagen för nyårsdagen då han intet velat gå till kyrkan, utan den morgonen gått till bonden Anders Svensson i bemälte Redeby, varest han en stund druckit sedan har han gått därifrån med vredsmod hem uti fruns gård, och i drängstugan tagit en stor styv yxa, sprungit med den ut på gården skrikit och ropat gruveligen, och sagt sig vilja slå ihjäl frun det hon och hennes doter som då vore i salen fått höra, varav de bägge blivit mycket bävande och rädda, så att frun bedit sin doter löpa till salsdörren att taga ur nyckelen och slå dörren i lås, det hon ock med största hast gjorde, straxt därpå kom Nils Dam springandes till dörren och begynte att hugga och slå på den samma det mesta han förmåtte med yxan över 20: gånger, så att 2ne bräder ginge sönder, och spillrorna flöge fram på golvet, sedan har han tagit in med handen och läst opp låsten innan före, öppnat dörren och farit in i salen, kallat frun allt det som lett var som hon nu blyges för att nämna, sagt sig vilja hugga ihjäl henne, såsom ock fällt desse ord, har ni intet sett fanen förr, så skall det ske nu etc. I det samma som han då kom alldeles in i salen, språng modren och dotren in uti deras kammare, sloge den dörren ävenledes i lås efter sig, men han sparkade ändå den opp med, att märlan flög fram på golvet, oaktat att frun med all sin makt höllt emot dörren och när de finge se handen och foten på honom, språng hennes doter Jungfru Anna Christina ZandersLeben ut igenom kammarfönstret och stört sig neder på marken, då hon skurit sig allt sönder i den högra handen av fönsterglaset och frun blivit då så förskräckt och maktlös, att hon intet förmåtte häva sig ut igenom samma fönster efter dotren, utan föll neder på golvet, och bad att Gud ville anamma hennes själ, emedan hon då intet såg annat än döden för sig, i samma moment gav Gud den lyckan, att den änkan hustru Elin Månsdotter benämnd, som frun haver hos sig i gården, och nu ett år varit där, kom löpandes och fick yxan med honom att han intet kom i kammaren, vilken hustru nu för rätten relative utsade, att hon var i ladugården och sysslade om boskapen, då hon fick höra huru faslig Damen skrek på gården och hotade frun med hugg, då lopp hon straxt ur ladugården, och hinde så honom i kvisten medan han höllt på att hugga sönder dörren, då hängde hon sig på hans rygg och fattade ävenväl med bägge sina händer om yxan, och bad honom låta bliva sådant, men han ville intet, utan med sitt ivriga mod, for hastigt med henne över salsgolvet, fram till kammardörren, och sparkade den upp, så att märlan flög ur väggen, sedan fick hustru Elin och drängen Börje i Mareck (som då även kom till hjälp) omkull honom vid sängen, då han svor och skrek, sägandes sig vilja betala frun för Jul hon har hållit åt honom, såsom ock fällt desse ord, att en byting har frun haft förr, men nu har hon en så god som elva bytinga kan vara, varmed han mente sig själv, havandes desse personer med största möda släpat honom tillbaka utur huset, och han andra dagen bleven fasttagen, dock frun blivit så rädd, att hon intet dristat sig ligga hemma, utan hos sin granne Carl Persson. Bonden Anders Svensson i Redeby (hos vilken Damen druckit) utsade edeligen, att han intet hos honom talt något ont om morgon då han kom dit, utan sade några gånger, att om till Vårfrudagen blir hos frun, så lärer han intet bliva längre och söp han intet mer än 2 supa brännvin, efter det var intet mer än vid pass 6 som togs in och därav söp det andra folket i huset med honom, och efter han söp de andra till, sade jag åt min hustru, att hon skulle taga in ett stop öl, och det drucke de ut, men sedan satte han länge och drack mycket tobak.

Carl Persson i Redeby en gammal redelig man, vittnade edeligen att sedan jag kom hem ifrån kyrkan, kom Damen till mig något drucken, då begynte han tala om frun mycket illa, i det han sade sig intet akta frun mer, än den han lade ifrån sig i fjol, och att han tör sätta henne i spiselen, och göra det samma i halsen på henne, jämte mycken annan försmädelse som han kastade på henne, vilket är så grovt, att jag blyges för nämna allt, sedan gick Dammen hem till fruns gård, och straxt därefter kom min tjänstegosse Anders och sade till mig, i måste gå ut nu hugger Damen ihjäl frun, det är ett sådant farligt skrik där ute, där på Carl sprungit straxt ut, och i detsamma kom jungfrun löpandes på ryggen efter mig då jag skulle gå dit, hade kjortelen över huvudet, gräd och jämrade sig illa, bad jag ville hjälpa hennes moder, så att hon icke bleve ihjälslagen och när Carl kom dit, så hade redan fått ut honom. Drängen Samuel Andersson i Bänarp vittnade edeligen således, Jag kom ut till Anders i Redeby den dagen emot kvällen, då Nils Dam var inne för honom, som sedan gick ut då sade han, fuller om ingen ting, med straxt därefter, kom Anderses hustru Ingrid i Redeby in i stugan och sade, att Nils Dam håller nu på att slå ihjäl frun, och bad mig för Guds skull gå dit och hjälpa frun, då vi kom var salsdörren sönder, och då tog han in med armen, öppnade låsen, så att dörren gick upp, och språng till kammardörren, hade yxan i vädret, svor på frun och ville in till henne, men vid droge honom ifrån dörren och utur byggningen, så att han intet fick skada henne. Här hos beklagade frun, att Damen har varit i Spaktstorpet hos Börje samma natten, och skräpt av att han skrämt frun och skällt henne, dessutan har han och Anders meste daten nästledne sagt, att han vill hava 30 Daler i lön, samt öl till maten var dag, men om han det intet finge så skulle han tända elden på fruns bondestuga, det bonden bemälte Carl i Redeby som tillförende avlagt ed nu besannade sig hava hört honom säga.

Här till svarade Nils Dam således, ja frun vet väl hon sade åt mig att frun ville sticka ut ögonen på mig, vartill frun alldeles nekar. På åtfrågan bekänner Nils denne sin överdådighet, och att han låter sig allt nöja med det som vittna säga, såsom ock att det är sant, att han sagt sig vilja taga och slå frun i väggen, så att var tarm skulle gå ut. Frågas vad han tänkte att göra då han denne gången så obetänkt rasade, och högg sönder fruns dörr? Svarade, Gud vet det var i fylleri, och sista annandags middagen fick jag intet stort till bästa, dock har jag i Spaks Torp sedan jag blev nykter, ångrat mig och sagt jag räds att jag har gjort min husbonde-fru emot.

Drängen Börje Eriksson i Mareck vittnade utan exception edeligen när Damen kom hem ifrån Anders Svensson i Redby, där han druckit och var något rusig, sade jag åt honom i läre hava fått brännvin? Svarade han har du betalt det? Jag svarade, Nej, det har jag intet gjort, så tig sade han, och då tog han sin kista och slog emot sängen och golvet, att listorna begynte lossna, och sade, men Catharina Ullff, skall jag väl slå i spiselen, sedan då jag var och ansade hästarna, kom fruns piga Maria och sade att Nils vill slå ihjäl frun, då språng jag upp i salen, och då var han vid kammardörren,

och fattade jag uti honom med de andra och drog honom ifrån kammardörren efter han hade den ena armen och den ena foten inne genom dörren, och då vred yxan utur hans händer, då tog han i dem, och ville föra dem ifrån sig baklänges, sedan sade jag åt honom, Gud nåde dig vad du nu har gjort? Han svarade och sade, att jag skulle gjort mer om jag kommit åt, betygandes härhos denne dräng Börje Eriksson, att han i fjol var i fruns bröd, då hon varit brav emot honom, och han fick sin riktiga lön och underhåll.

Resolutio:

Härmed differeras till morgondagen, då nämndemannen Bengt i Salvarp och Israel i Besery skola besiktiga sals- och kammardörrarna i Redeby, huru långt där emellan är, samt huru mycket fönstret är sönder, och huru högt det är ifrån fönstret till backen, där jungfrun sprungit utföre.

Andra dagen d. 24 ejusdem sade berörde män, det vara 3 alnar ifrån fönster karmar och till marken. Fönstret som varit 20 rutor uti och vetter ut åt trägården, är alldeles sönder, allenast 5 rutor behållna. 7 alnar är mellan salsdörren är innebygder och väl behållen, det ena brädet på dörren är ett kvarters stort hål på vid låsen, och därigenom har han tagit upp låsen med handen, men 2ne bräder dessutan äro fördärvade, samt själva dörren därav skämds. För kammardörren är eljest en smälle-

lås, dock ingen haspe inneföre, den dörren är intet sönder, men märlan har flugit ur dörrstocken, vid han sparkat på dörren. Fru Catharina Ullf beklagade nu som i går denna sin olycka, och att hon då Damen fick armen och foten in i kammaren ropade sin dotter till hjälp, efter hon för ångest och räddhåga, intet hörde eller visste att hon var utkrupen igenom fönstret, blivandes omsider så maktlös, att hon segnat neder, befallte sig Gud i hand, och visste intet rättare än det skulle nu vara hennes sista stund, och nu allt sedan har hon varit ganska rädd, befruktar att hon aldrig kommer sig före mer, och därtill berättade, att Damen sedan han blev fängslad, undsagt henne, och sagt att han ändå skulle öda henne, där han kommer på fri fot igen, därföre har hon intet torts vara hemma sedan det brofogden Per Harpus bevittnade, då svarade denne Nils Bengtsson: Det måtte jag intet gört, kära fru. Frågas huruledes han tillförende sig förhållit? Svarade att han är yr när han är drucken, dessutan betygade nämnden att han tillförende varit ibland där mord skett, nämligen dåen djäkne Jonas Månsson benämnd blev slagen för 12 eller 16 år sedan på Torpa marknad, vilken i det kallbrand fick på honom över handen, har blivit död, då han ock är med andra flera, bliven dömd från livet, men är dock av höglovliga kongeliga hovrätten därmed benådad. Sist anhöllt frun mycket att rätten ville vara henne behjälplig, så att hon kan bliva Nils Bengtsson kvitt, på det om sitt liv må hädanefter kunna vara säker, oansett hon väl känner, att den stora förskräckelse sosm han henne tillfogat, lärer draga henne till döds,varmed parterna samt allmogen utvistes, och rätten slöt som följer.

Sententia:

Emedan denne Nils Bengtsson Dam, genom kommande och svärjande, genom undsäjelser och mer än skamfulla ord, ja genom 2ne dörrars brytande och upp-sparkande och änteligen själva dödens minerande på en söndag och nyårsafton i julehelgen, så mycket till väga brakt, att både välborne fru Catharina Ullff, och dess k. dotter Jungfru Anna Christina ZandersLeben, blivit först med största fruktan körde och jagade ur salen och i kammaren, varandes intet därmed gjort, utan Nils Dam varså bestialisk och mordisk, att han oaktat det änkan hustru Elin Månsdotter med all makt ville hindra honom ifrån ett sådant ont uppsåt och gärning, så har han likväl släpat henne med sig till fruns kammardörr, sparkat den upp, och änteligen med yxan som han hade i högsta hugg, ärnade taga livet av bemälte fru, varav både hon som en enfaldig värnlös och ensörjande änkefru är, av själva dödens ångest så hårt varit betagen, att hon segnat neder och dånat bort som ett lik, så ock dess k. dotter även av samma dödsångest och räddhåga hävit sig ut genom kammarfönstret, att hon där medelst i en sådan furie gjort sig blodvite och skurit sig i handen, kunnandes ögonskenligen märkas, vad uppsåt han haft, då han aktade med makt bliva dem övermäktig, vilka genom Guds försyn kommo frun till hjälp och undsättning, ja sedermera till drängen Börje i Mareck sagt, att han skolat gjort värre, där han hade fått råda, som av honom edeligen intygat är, så att han så mycket hos honom stått till görandes att effektuera en sådan gruvelig gärning, att skada och slå sin husbonde-fru ihjäl, på intet sätt eftersatt, och ehuruväl han blev därifrån hindrad, så var det dock fruns lycka, men intet Nils Dams vilja. Allt därföre som Nils Bengtsson Dam, så våldsamligen och på mordiskt vis överfallit sin husbonde-fru, som dock, både efter

Guds, all natrulig och världslig lag, i synnerhet hon som en priviligierad person är, bör njuta sin tillbörliga heder, lydnad och respekt av sitt tjänstehjon varandes henne mycket större fruktan och skräck på ett sådant mordiskt och överdådigt vis vederfaren, än han hade gjort henne någon åkomma, vilken dock berörde dess k. dotter verkligen fått i handen, då hon genom sådan hans grymma vederstyggeliga gärning och åtbörder, blivit förorsakad häva sig ut genom fönstret så att varken modern eller dotren intet bedja för honom om förskoning, utan hos rätten på det flitigaste anhållit att bliva honom kvitt, särdeles som han tillförene varit med andra flere om mandråp, för vilket han efter nämndens berättelse, blivit dömd ifrån livet.

Men av konglige rätten därmed benådad, dock icke sig därav bättrat varandes han en oregerlit sälle, som intet aktar vad han gör, när han bliver drucken, varföre av desse samt andra flere skäl och omständigheter i protokollet prövar häradsrätten skäligt, särdeles som härutinnan efter 5 och 19 kap. EdsöresBalken Landslagen, både hemgång, Edsöre, Julefreds samt Sabbatsbrott skett, att efter kongl. maj:ts nådigste förordning och höglovl. kongl. hovrättens nyligen ankomne nådiga brev d. 2 juli 1700 angående dem som överfalla sin herre, husbonde eller matmoder på mordiskt och överdådigt vis, som här skett är, att fälla och döma oftabemälte Nils Bengtsson Dam ifrån livet, vilket allt till höglovl. kongel. Göta rikes hovrätt högvisa omprövande, underdån- ödmjukel. hemställas.

Min farbror Sven-Olof vid Redeby, sommaren 2010. Foto: Heléne B-K